För att läsa innehållet i detta inlägget krävs det att du är inloggad & registrerad läsare.

Nedan kommer ett recept på kanske världens godaste och saftigaste lussekatter/lussebullar/saffranbullar. Ett perfekt recept att bjuda på nu juletid tycker jag! Skynda och baka, glöm inte bjuda mig på en bulle bara!

Ingredienser

Ca 50 st

50 gram Jäst (söta degar)
150 gram Margarin
5 dl Mjölk
250 gram Kesella eller Kvarg
1 st Ägg
3 dl Strösocker
1 gram Saffran
0,5 tsk Salt
ca 17 dl Vetemjöl

Pensling/Garnering
1 st Ägg
Russin

Gör så här

1. Smula jästen i en bunke.
2. Smält margarinet och rör ner mjölken, värm fingervarmt (37°C)
3. Blanda i en del av degvätskan tills jästen löst upp sig. Häll sedan i resten av degvätskan tillsammans med kesella/kvarg, ägg, socker, saffran och salt.
4. Blanda i vetemjölet lite i taget, arbeta till en smidig deg. Låt sedan jäsa övertäckt med bakduk ca 40 min.
5. Ta upp degen på mjölad bakbord, knåda den och dela den i fem delar. Dela sedan varje del i ytterligare 10 bitar och rulla dem ca 20 cm och forma dem till lussekatter. Lägg dem på plåt med bakplåtspapper med lagom avstånd. Tryck i russin och låt jäsa övertäckta tills de blivit dubbelt så stora, ca 40 min.
6. Pensla dem och grädda dem i mitten av ugnen i 225 grader, ca 8-10 min.
7. Låt svalna övertäckta med bakduk. Ät och njuuuut!

(Förvaras i plastpåse, går givetvis att frysa in!)

(Detta är ett tidsinställt inlägg.)

Nej, jag ska ingenstans ÄN! Men snart kanske? Det känns verkligen i kroppen att det är något på gång nu. Kanske idag, kanske imorgon, oturligt nog nästa vecka? Hur som helst, kroppen gör sig redo och jag hoppas på en snabb och smidig förlossning..

Känner mig allt märklig, nyvaken med värkar som börjar bli starkare och starkare, men jag sitter här alldeles förväntansfull med ett leende om läpparna. Det är naturligtvis inte roligt att ha såhär ont, men jag vet åtminstone att har jag såhär ont så händer det grejer, vi närmar oss, snart får vi ÄNTLIGEN träffa det lilla miraklet!

För att läsa innehållet i detta inlägget krävs det att du är inloggad & registrerad läsare.

Jag är Gastric Bypass opererad! Ett beslut jag inte ångrar en sekund av! Jag har i stort sett alltid varit lite överviktig, men vikten har liksom gått upp och ner hela tiden, jag har haft jätte svårt att hålla samma vikt en längre period. Jag lyckades gå ner själv till en vikt jag var nöjd med för några år sedan, men när jag blev gravid med första barnet och dessutom förlorade vår dotter det året eskalerade det! Jag tror jag gick upp 30 kg bara den hösten! Jag var deprimerad, nedstämd och tröståt. Dom kilona satte sig som klister på mig och jag trodde aldrig det skulle bli så svårt att bli av med dem!

Åren gick och jag gick upp lite till varje år pga graviditeterna. Kilon jag kunnat gå ner själv men de här andra kilona som satt sig som klister blev jag aldrig av med hur mycket jag än kämpade! Maj 2011 bestämde jag mig för att försöka få denna operationen, den skulle hjälpa mig så mycket! Min hälsa stod på spel, efter flera års misslyckad “bantning” kände jag att detta var den enda utvägen för ett hälsosammare liv för mig. Mitt val, jag ville verkligen inte vara en av dem som drabbas av följdsjukdomarna pga svår övervikt, följdsjukdomar som jag har i släkten!

Jag fick besked redan 14 dagar efter att jag var en bra kandidat för denna operationen, dock skulle det ta 24 månader innan jag fick min första tidsbesök pga de långa väntetiderna. Jag fick tipset att åberopa vårdgarantin och ringde runt lite och fick en plats på Ersta sjukhus uppe i Stockholm! Pratade med kirurgimottagningen här nere och de skickade genast upp en betalningsförbindelse.

I början på juli förra året var vi uppe i Stockholm för ett första besök. Det gick med andra ord fort! Vi pratade om hur mitt liv såg ut, tog vikter och mått, gick igenom operationen och hur livet skulle se ut efter osv. Kirurgen godkände mig och nu var det bara att vänta på en operationstid som skulle dimpa ner i brevlådan 3-4 veckor innan utsatt operationstid!

Den 25 november var det äntligen dags! Mitt nya liv började då! Sedan operationen har jag gått ner 40 kg (har gått upp några kg nu pga graviditeten). Totalt har jag gått ner 54 kg om vi räknar från hur mycket jag vägt som mest! Operationen är ett av de bästa besluten jag gjort i mitt liv! Jag har bättre självförtroende, jag har mer energi och kroppen orkar mer! Att kunna springa runt och leka med barnen på lekplatsen betyder jätte mycket för mig, att ORKA! Innan orkade jag verkligen inte! Denna operationen var det bästa valet – FÖR MIG!

Hur ser mina matvanor ut idag då? För det första så är jag väldigt noga med vad jag stoppar i mig. Jag är känslig mot för gräddig/fet mat. Mår verkligen illa om jag stoppar i mig sånt “skit”. Annars ser det ut som det gjorde innan, dock i mindre, MYCKET MINDRE mängder. Jag har ingen aptit för mat som jag gärna stoppade i mig innan. Mår illa av tanken att äta mat ute t.ex, då jag inte vet vad som stoppats i. Bakelser och andra sötsaker är jag också försiktig med. Jag kan äta det jag själv bakat i små mängder, men köpta halvfabrikat och från bageri skulle jag aldrig stoppa i mig, mår verkligen jätte illa då. På gott och ont. Vitt bröd är jag också försiktig med, jag brukar må illa av det. Smörgåstårta t.ex skulle jag inte äta. Som sagt, mer koll på vad jag stoppar i mig!

Tyvärr har jag inte kommit igång riktigt med träningen som jag hade planerat pga graviditeten. Men jag är verkligen peppad att komma igång till våren och jobba på kroppen jag vill ha!

Många som inte vet bättre kallar denna operationen fusk/lathet. Jag kan bara säga som så att det är det verkligen inte, VERKLIGEN INTE! Operationen är bara ett hjälpmedel, ett redskap för att nå sitt mål, resten får man jobba STENHÅRT och SVETTAS för. Så är det!

(Detta är ett tidsinställt inlägg.)

För att läsa innehållet i detta inlägget krävs det att du är inloggad & registrerad läsare.

Jag bor i soffan i natt. Kan inte sova och jag tror jag börjar bli sjuk igen. Verkligen olägligt! Har jätte ont i halsen och snuvig är jag med. Idag har jag haft halstabletter, bafucin och nässpray nära till hands. Hur skulle jag annars överleva?

Idag, om bara några timmar, ska jag på mitt förhoppningsvis sista barnmorskebesök! Ska få träffa MIN barnmorska igen, äntligen! Hon har varit på semester. Ska bli mycket trevligt att få se ett välbekant ansikte igen, tycker inte om att gå till massa andra när man fått en bra kontakt med ens egen. Hoppas verkligen järnvärdet är bättre denna gången!

Sedan blir det iväg och hämta tjejerna och åka till mormor och morfar. Vinterdäcken ska på och jag ska bara gosa ihjäl mig med Kotte som varit där sedan i helgen! Saknar min pälskling! Men han får vara där tills bebis kommer för jag orkar inte gå långa promenader med honom just nu. Men jag längtar tills vi kan gå barnvagnspromenader tillsammans. Barnvagnen står redo i hallen, bäddad och mysig, redo att få komma ut, det enda som saknas är vår lilla prinsessa!

Nu tänkte jag fixa mig själv en varm kopp honungste, skulle verkligen kännas bättre för halsen just nu.

1 / Min Iphone 5! Går verkligen ingenstans utan den!

2 / Mitt 50/1,4 objektiv! Fotograferingen skulle inte vara lika rolig utan den!

3 / Min Macbook Pro. Älskar min laptop!

4 / Virknålen! Är jag riktigt uttråkad är det skönt att bara sätta sig och virka!

5 / Sist men inte minst, GARN! Man kan inte virka utan garn.

(Detta är ett tidsinställt inlägg.)

Snubblade på ett riktigt schysst erbjudande på Binero’s hemsida. Just nu kan man beställa .NU domännamn för endast 9 kr första året (därefter 99 kr/år). Ett riktigt schysst erbjudande! Så är ni sugna på ett eget domännamn som slutar på .NU, skynda er och registrera!

Har ni provat nya Risifrutti Saffransguld? Jag har varit lite nyfiken på den ett tag, den har ju funnits i kyldiskarna ett tag. Häromdagen köpte jag i alla fall en och provade! Den var helt ok. Jag hade hoppats lite mer på den men jag tyckte nog inte om den riktigt. Jag tog två små skedar sen fick Daniel äta upp den. Han tyckte den var helt ok!

Min favorit är fortfarande originalet, den med jordgubb!

För att läsa innehållet i detta inlägget krävs det att du är inloggad & registrerad läsare.

Jag har varit lite frånvarande här på bloggen och facebook med för den delen – om man bortser från de tidsinställda inläggen här på bloggen förstås. Ingen bebis än i alla fall! Men jag hade en känsla av att hon kanske ville komma i helgen, men värkarna avtog såklart, skönt det med. Hon får gärna ligga och baka lite till känner jag, samtidigt som jag vill träffa henne NU! Vi är så himla nyfikna på henne..

Vardagstristessen tränger sig på och jag är så fruktansvärt uttråkad. Försöker hitta på saker att göra men har ingen lust till någonting ibland. Det är tungt nu och jag längtar tills jag blir av med denna stora mage som bara är i vägen just nu. Idag gick jag in i vecka 40 och nu är det bara 6 dagar kvar till beräknad födsel. Inte lite panik här inte..

Jag har i alla fall gjort en ny bloggdesign, även skrivbordet har blivit pimpad med snyggaste Rihanna!

Jag gör det enkelt och slänger upp ett gäng musikvideos på några av mina favoritlåtar! Hihi, kul! Får ni ju också en inblick på vad jag gillar för musik! Brukar aldrig lägga upp musik på bloggen nämligen!

Maroon 5 – Payphone

Evanescence – My Immortal

Rihanna – Diamonds

The Killers – When You Were Young

(Detta är ett tidsinställt inlägg.)

Här kommer min lilla önskelista till tomten! Fast jag tror inte att jag får några julklappar i år, men man kan ju alltid önska sig, eller hur? Mest av allt vill jag ha ALLT på listan, haha! Märks det att jag är en Apple-nörd?

(Detta är ett tidsinställt inlägg.)

Min största kärlek är så klart min Daniel, någon som blev överraskad? Han betyder verkligen allt för mig! Går inte att beskriva riktigt. Han är min själsfrände, utan honom vet jag inte var jag hade varit.

Vi träffades för första gången hösten 2006! Vi blev ett par direkt, love at first sight! Det var en gemensam kompis till oss som parade ihop oss eller hur man ska förklara. Det sa liksom klick direkt! Redan då kändes det som att det skulle vara han och jag för alltid!

Vi blev sambos den vintern också, pratade om att bilda familj och förlova oss, varför vänta när allt känns så rätt? Vi blev med barn och vi förlovade oss. Tyvärr förlorande ju vi vår dotter sommaren 2007. Det värsta som någonsin kan hända en! Men det gjorde oss starkare, ett starkare par, vi tog oss ur en djup sorg tillsammans och blev “ett”.

På vår årsdag överraskade vi ALLA med ett bröllop! Vi blev man och hustru, en av de finaste dagarna i mitt liv.. Nu i höstas firade vi 5 år som gifta och 6 år som ett par, still going strong! Kärleken övervinner allt!

(Detta är ett tidsinställt inlägg.)